WWII 75, del 2

I går skrev jag om tio bortglömda militära operationer under det andra världskriget. I dagens Aftonbladet har jag skrivit om en annan fascinerande aspekt av det 75-årsjubilerande kriget: de mordförsök som gjordes på Adolf Hitler, både före och under kriget. Vissa uppskattar att det gjordes uppemot 50 mer eller mindre seriösa försök att lönnmörda führern; jag har listat de tio som kom närmast att lyckas.

De som har sett Tom Cruise-filmen “Valkyrie” (2008) känner till 20 juli-attentatet, det mest berömda försöket där en bomb var en hårsmån från att döda Hitler på sommaren 1944. Men flera andra försök var också svindlande nära att lyckas: snickaren Elsers bomb 1939, som exploderade tretton fjuttiga minuter efter att Hitler avslutat ett tal; major von Tresckows bomb 1943, som smugglades ombord på ett flygplan Hitler flög med men som inte exploderade alls på grund av att det var för låg temperatur i lastutrymmet.

Små, slumpmässiga saker som förändrade historien. Svaret på den självklara frågan – “hur hade kriget utvecklats om Hitler hade dött i ett tidigare skede av det?” – får vi aldrig veta. Men när jag gjorde research för det här knäcket fick jag en olustig känsla: det var som att en mörk kraft höll sin hand över den tyska diktatorn, gång på gång på gång; en kraft som hela tiden skyddade honom från de som ville ta hans liv. Ateisten inom säger att såna tankar bara är trams; det finns inga övernaturliga krafter i världen. Det finns bara människor, och så finns det slumpen.

Men när jag tänker på den där tyska officeren som – helt omedvetet – flyttade på Stauffenbergs bomb strax innan den skulle explodera…då undrar jag. En halv meter åt höger: det var allt som krävdes för att förlänga führerns liv och, i förlängningen, det enorma mänskliga lidande som han till stor del bar ansvar för.

bild-13

WWII 75

I morgon har det gått 75 år sedan Tyskland invaderade Polen och det andra världskriget var ett faktum. Många tidningar uppmärksammar just nu detta med tillbakablickar och analyser. I dagens Aftonbladet har jag listat tio av de mest riskfyllda militära operationerna under kriget – händelser som inte har gått till historien på samma sätt som dagen D, Pearl Harbor eller Slaget om Midway, men som på sitt sätt var minst lika dramatiska och krävde lika mycket mod av de unga soldater som beordrades att utföra dem.

Jag funderar ibland på hur jag skulle ha varit som soldat under det Andra världskriget. Eller i vilket krig som helst. Och i nästa andetag inser jag att jag är så oerhört lyckligt lottad som aldrig kommer att behöva ta reda på det.

bild-12

Seinfeld 25

Over and out som man säg’ i Arbrå.

Så avslutade Peter Stormare ett mejl till mig, där han berättade som sin erfarenhet av att gästspela i en av tidernas största tv-serier: “Seinfeld”. Stormare var på filminspelning i Kanada när jag kontaktade honom, så det fick bli en mejlintervju vilket oftast inte är optimalt. Men det fungerade den här gången: vår svenska Hollywoodskådis (som är uppvuxen i Arbrå i Hälsingland, därav avslutningen på mejlet) fick feeling vid tangentbordet och hade en rätt intressant teori om varför Jerry Seinfeld blev det världskulturella fenomen som han blev.

Utöver intervjun med Stormare har jag skrivit huvudtexten på 30 000 tecken i Story-bilagan om den 25-årsjubilerande succéserien som följer med Aftonbladet idag. Som frilansare kan man nog inte få ett roligare skrivjobb än det här, och som alltid är det en ren fröjd att få se sin text utgjord av Bladets geniala redigerare.

Jag var inget enormt fan av “Seinfeld” när den först rullade i rutan på 90-talet. Men nu har jag och min fru börjat plöja den i efterhand, och det finns ju egentligen bara en sak att säga om serien:

These pretzels are making me thirsty!

Skärmavbild 2014-08-20 kl. 17.20.30

bild-10

En vingklippt fågel

I dag har jag skrivit ett dokument om krisen i SAS för Aftonbladet Ekonomi (går att läsa HÄR om man är Plus-kund). Näringslivsjournalistik ligger utanför min bekvämlighetszon, vilket gjorde det här knäcket extra utmanande och roligt att skriva. Och det är först nu som jag på fullt allvar inser hur allvarligt läget är för vår gamla inhemska trotjänare.

När jag var sex år gammal och flög över Atlanten för första gången var det med SAS. När jag och familjen åkte till Grekland för två år sedan var det med SAS. Men det finns en verklig risk att SAS kommer att försvinna inom en snar framtid, åtminstone i sin nuvarande form.

Förlusterna de har gjort sedan millennieskiftet är så enorma att de är svåra att ta in: under perioden 2000-2010 förlorade företaget i runda tal 15,5 miljarder kronor och bad aktieägarna om 11 miljarder kronor i nytt kapital. Och då har vi inte tagit med den senaste kvartalsrapporten, där man redovisade en förlust på ytterligare en dryg miljard.

“Nattsvart mörker”, indeed.

bild-9

Monty Python

Vad är roligast: en kort korv eller en lång korv? Sånt där kan bli personligt: det ska för fan vara en kort korv!

Orden är Henrik Dorsins, men de skulle lika gärna kunnat komma från någon av medlemmarna i Monty Python, en grupp som hade en långt mer bråkig och komplicerad historia än vad jag hade trott på förhand. Jag fick förmånen att grotta ner mig rejält i 1900-talets viktigaste humorgrupp under arbetet med den 16-sidiga Story-bilaga som följer med Aftonbladet i dag. Fantastiskt roligt jobb; utöver huvudtexten på 30 000 tecken gjorde jag även en intervju med ovan nämnde Dorsin om hans livslånga kärleksaffär med Python-gänget.

Story-bilagorna är egentligen helt otidsenliga: i en tid då allt handlar om nätet har Bladet valt att satsa på en produkt som följer med papperstidningen varje söndag (de går förvisso att ladda ner på nätet också, men de är Plus Premium-inlåsta och i pdf-form). Jag tror det är ett smart drag: pappersupplagan har som bekant störtdykt de senaste åren, men det är fortfarande några hundratusen som faktiskt går och köper blaskan varje dag. Story är en härligt nördig satsning, helt utan röd tråd: tidigare har jag skrivit bilagor om så vitt skilda ämnen som Oscarsgalan, Monica Zetterlund, Europas kungahus och Jesus (!). Sen erbjuder pappret något som nätet fortfarande saknar: möjligheten att vara visuellt kreativ. Aftonbladet har förmodligen Sveriges bästa redigerare, vilket dagens Monty Python-bilaga visar med all önskvärd tydlighet. Det är en fröjd att lämna ifrån sig en lång text som man har jobbat länge med, och sedan se hur den höjs flera snäpp av sättet den görs ut på.

Skärmavbild 2014-07-06 kl. 12.44.47

bild-8

Bronshjälte

I dagens Aftonbladet har jag intervjuat Tomas Brolin, apropå att det har gått tjugo år sedan han hjälpte Sverige att knipa en bronspeng i fotbolls-VM i USA 1994. Vi träffades på Sigtuna Stadshotell (ett vackert ställe, men svindyrt: en liten kanna vanligt bryggkaffe gick loss på 144 spänn!) i torsdags, och han var trevligare och mer lättpratad än vad jag hade trott på förhand.

Jag har intervjuat en hel del före detta elitidrottare de senaste två-tre åren (minns på rak arm Anders Limpar, Patrik Sjöberg, Maria Brandin, Stefan Holm, Magnus Hedman och – tidigare i våras – Tommy Söderström), och det kan vara knepigt. För att bli bäst i världen behöver man ett psyke av stål och en tjurskallig vilja, men såna kvaliteter går inte alltid hand i hand med självinsikt och eftertänksamhet – saker man som journalist uppskattar hos sina intervjuobjekt.

Men jag gillade Brolin. Jag frågade honom var hans drivkraft kom från – hur en liten pojke som började sparka boll på en gård i Finnflo kunde utvecklas till att bli den bästa spelaren i ett fotbolls-VM – och även om han kanske inte riktigt lyckades svara på frågan gjorde han åtminstone ett ärligt försök:

Jag kan i alla fall konstatera att den inte kom från mina föräldrar. Den kom från mig, från någonstans inifrån. Fast i slutändan kanske den kom från mina föräldrar ändå, just för att de inte stod där med piskan i handen och manade på mig. 

Image