Jack 45

”Jag tänker på när Jack och hans kompisar åker på cykelsemester på Gotland, till exempel. I boken festar de och träffar massa tjejer, men i själva verket var det bara jag och Ulf som åkte på den där cykelsemestern”.

45 år efter att Lundells ”Jack” gjorde sensation har jag intervjuat en av bokens huvudkaraktärer. ”Jonny” heter egentligen Joakim och skickade några fantastiska bilder på dem båda i ett tält 1969.

Stensson del 2

Har gjort en uppföljningsintervju med Anders Stensson, den före detta ledaren för Bronätverket som jag först träffade i januari när han tillkännagav att han ville hoppa av gänglivet. Det blev ett intressant samtal om alla de små steg man måste lära sig att ta, för att kunna göra resan tillbaka in i samhället efter 22 år som kriminell:

Någon sa åt mig att swisha en slant, men jag visste inte hur man gjorde. Vadå swish? I den kriminella världen körde vi bara med cash. Nu när jag får räkningar måste jag betala dem, innan rev jag bara sönder dem och lät dem gå till kronofogden.

Bronätverket

Jag gjorde en väldigt intressant intervju i Stockholm förra veckan, en intervju som går att läsa i dagens Aftonbladet. Anders Stensson, 32, var under många år ledare för det kriminella gänget Bronätverket och har åkt in och ut ur fängelset de senaste åren. Men nu har han fått nog, och valde att prata ut om varför det kriminella livet är “allt annat än glamoröst”. Förhoppningsvis kan han inspirera andra i hans situation att hitta modet och sluta leva destruktivt – för sin egen skull och samhällets.

Det finns ingenting gott att hämta. Det är misär, det är droger, det är våld, det är fängelse. Det är splittrade familjer och splittrade relationer.

Las Vegas Raiders #2

För två år sedan intervjuade jag den halvsvenske kickern Daniel Carlson, som precis hade blivit signad av laget Oakland Raiders i NFL. I torsdags kväll gjorde jag en ny intervju med Carlson, vars pappa är från Småland, som nu har flyttat till Las Vegas med sitt lag. Intervjun lades upp på Sportbladets hemsida nu i eftermiddags.

Att skriva sport gör jag extremt sällan, men det är skitkul att få skriva om min favoritsport – amerikansk fotboll – ibland. Daniel är en hygglig kille och vi sa att vi skulle höras om två år igen…om han fortfarande är kvar i ligan då, vill säga.

Trump, Sex Pistols och ett 500 år gammalt blodbad

Undrar ni varför jag älskar att vara frilans? Även om det är jobbigt som satan, även om ovissheten och osäkerheten kan nagga på humöret? Veckan som gått är ett bra svar.

I tisdags gick USA till val, och i tidningen hade jag äran att skriva ett 10 000 tecken långt dokument om president Trumps tid i Vita Huset. (Som det ser ut i skrivande stund blir det inte fyra år till, men vem vet).

I fredagens tidning skrev jag ett dokument om punklegenderna Sex Pistols allra första gig, som förband till ett obskyrt pubrockband på en konstskola i London.

Och idag har jag skrivit en lång text om Stockholms blodbad, med anledning att det har gått exakt 500 år sedan Sveriges mest ökända massavrättning ägde rum.

Trump, Sex Pistols, och Stockholms blodbad. Politisk nutidshistoria, musikhistoria och medeltidshistoria i en salig blandning. Precis så spretigt kan det vara att vara frilansjournalist. Och det är därför jag (oftast) älskar mitt jobb.

Ostalgin efter DDR

Just det, ostalgi – inte nostalgi. Detta begrepp var nytt för mig, men används i Tyskland för att beskriva folk som saknar tiden då landet var uppdelat i öst och väst. Idag har det gått exakt 30 år sedan nationen officiellt återförenades efter decennier av Kalla kriget, men levnadsstandarden mellan forna DDR och Västtyskland har fortfarande inte jämnats ut.

I dagens Aftonbladet har jag skrivit en lång artikel om detta, där jag tog hjälp av Tysklandsexperten Kajsa Borgnäs, som är chef på det tyska fackliga utredningsinstitutet Stiftung Arbeit und Umwelt:

Folk är besvikna och trodde att det skulle bli mer utjämnat än vad det har blivit. Även om man kanske inte hade förhoppningar att det skulle hinna bli bättre för sig själv hade man det för sina barn och barnbarn.

Mångvärldshypotesen

Älskar att skriva om rymden, oavsett om det är med en rent planetär vinkel eller som häromdagen – med en hisnande, svårförståelig, kvantmekanisk touch.

Mångvärldshypotesen är nästan omöjlig att förklara på ett lättfattligt sätt, särskilt den del av den som rent teoretiskt leder till att vi människor kan vara “odödliga” i något universum. Men jag fick hjälp av författaren Helena Granström och gjorde mitt bästa: