Två helt olika knäck lades upp på Aftonbladet Plus idag, men de har en sak gemensamt: Halloween. När jag var liten firade man inte skräckens högtidsdag den 31 oktober, men the times have changed och nu är det väldigt Svenne Banan att knacka dörr och tigga godis.

Och titta på skräckfilmer, förstås. Jag har pratat med psykologen och författaren Jenny Jägerfeld som förklarade på ett intressant sätt varför vi människor älskar att bli skrämda, och vilka delar av hjärnan som triggas igång av olika typer av skräck. Mycket fascinerande!

Det andra knäcket handlar om att Jorden just nu på lördag, under Halloween, kommer att få påhälsning av en stor asteroid. Den kommer att flyga ovanligt nära, och går att se med hjälp av teleskop kring klockan 16 svensk tid om man riktar blicken mot Karlavagnen.

Med “nära” menas i det här sammanhanget nästan 500 000 kilometers avstånd, så det är ingen risk att Jorden kommer att gå under innan “bus eller godis”-ungarna ringer på dörren framåt kvällningen.

Knäcket gick även i papperstidningen 29/10:

För ett tag sen intervjuade jag författaren Magnus Linton, som är aktuell med sin reportagebok “Knark: En svensk historia”. Intervjun går i dagens Aftonbladet, och det blev ett intressant prat om vad som bara kan ses som ett fatalt politiskt misstag: tanken att Sverige skulle vara ett helt narkotikafritt samhälle, en vision som drevs från slutet av 1970-talet och framåt.

Tanken må ha varit god, men effekten blev den motsatta: idag har Sverige några av de högsta narkotikarelaterade dödssiffrorna i EU. Vården av de som redan är narkomaner har blivit eftersatt här i landet, vilket – som Linton säger i intervjun – har resulterat i att tusentals människor kan ha dött i onödan.

I morgon har det gått 30 år sen Ulf Lundell släppte den skiva som många håller som hans mästerverk: “Den vassa eggen”. Jag berättar historien bakom hans skilsmässoepos i dagens Aftonbladet, och det är en minst sagt stormig historia: inspelningarna försenades och flyttades från Köpenhamn till Stockholm på grund av Lundells alkoholism.

Men det blev som bekant en lysande platta. Jag lyckades inte få tag på Lundell själv till mitt dokument, men jag pratade med skivans producent Lasse Lindbom och två av de mer framstående musikerna på skivan: Niklas Strömstedt (klaviatur) och Janne Bark (gitarr). I detta nu sitter jag med titelspåret i mina hörlurar när jag jobbar – den låten innehåller några av Lundells enklaste men mest drabbande textrader:

Jag ville dej aldrig nåt illa
men jag gjorde ont ändå
Det är bäst nu att jag håller mej stilla
nu när jag vet hur det kan gå

Jag drog ut till natursköna Gålö i Stockholms skärgärd i fredags och skrev om ett stycke bortglömd och ganska märklig svensk militärhistoria: det hemliga projektet att träna upp sälar och diverse fåglar i att leta efter främmande ubåtar. Jag gjorde också ett långt besök på den närliggande Gålöbasen, som innan den stängde sina portar 1985 var ett viktigt nav för den svenska marinen och en samlingsplats för torpedbåtar. Knäcket lades upp på Aftonbladet Plus nu idag.