Bronshjälte

I dagens Aftonbladet har jag intervjuat Tomas Brolin, apropå att det har gått tjugo år sedan han hjälpte Sverige att knipa en bronspeng i fotbolls-VM i USA 1994. Vi träffades på Sigtuna Stadshotell (ett vackert ställe, men svindyrt: en liten kanna vanligt bryggkaffe gick loss på 144 spänn!) i torsdags, och han var trevligare och mer lättpratad än vad jag hade trott på förhand.

Jag har intervjuat en hel del före detta elitidrottare de senaste två-tre åren (minns på rak arm Anders Limpar, Patrik Sjöberg, Maria Brandin, Stefan Holm, Magnus Hedman och – tidigare i våras – Tommy Söderström), och det kan vara knepigt. För att bli bäst i världen behöver man ett psyke av stål och en tjurskallig vilja, men såna kvaliteter går inte alltid hand i hand med självinsikt och eftertänksamhet – saker man som journalist uppskattar hos sina intervjuobjekt.

Men jag gillade Brolin. Jag frågade honom var hans drivkraft kom från – hur en liten pojke som började sparka boll på en gård i Finnflo kunde utvecklas till att bli den bästa spelaren i ett fotbolls-VM – och även om han kanske inte riktigt lyckades svara på frågan gjorde han åtminstone ett ärligt försök:

Jag kan i alla fall konstatera att den inte kom från mina föräldrar. Den kom från mig, från någonstans inifrån. Fast i slutändan kanske den kom från mina föräldrar ändå, just för att de inte stod där med piskan i handen och manade på mig. 

Image

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s