För några veckor sedan fick jag i uppgift att skriva ett stort dokument om Livets Ord för Aftonbladet Plus. Det var ett intressant men rätt svårjobbat uppdrag; Livets Ord har länge haft en kylig relation till media och jag fick inte intervjua deras förstepastor face to face eller närvara vid en gudstjänst (vi fick dock skicka en separat fotograf senare) utan guidades endast runt i tomma lokaler en blåsig torsdag i Uppsala.

Drygt trettio år efter starten försöker nu Livets Ord tvätta bort sin sektstämpel, och har börjat röra sig lite mer mot den kyrkliga mittfåran. De är fortfarande djupt konservativa – de motsätter sig till exempel fortfarande homoäktenskap till skillnad från Svenska kyrkan som har blivit mer liberal med åren – men de har tonat ner sin retorik lite.

Mitt långa dokument går att läsa HÄR.

Jag är pälsallergiker, så det kom inte helt naturligt för mig att skriva ett knäck om hundar – eller närmare bestämt om hundförsäkringar. De senaste åren har det blivit dyrare att försäkra sin hund här i Sverige, men det är skillnad på vovve och vovve: det kan skilja så mycket som 5000 kronor om året beroende på vilken ras man äger.

Finska spetshundar är billiga och engelska bulldogs är svindyra – bara så ni vet.

Mycket spret bland jobben de senaste veckorna: jag har skrivit knäck om Sveriges statsskuld, om en nerlagd, sovjetisk militärbas i det forna Östtyskland, om hur man använder botox i medicinskt syfte, stenålderslandet Doggerland som ligger på botten av Nordsjön och ett knäck om Youtube-användare som tjänar fantasisummor på att öppna leksaker (!).

Inte helt lätt att hitta en gemensam nämnare i det här. Vetgirighet, kanske? Klart är i alla fall att jag lär mig saker som jag inte visste att jag egentligen var intresserad av.