Att vara Sveriges ambassadör i Nordkorea är inget dussinjobb direkt. Därför var det kul och intressant att intervjua mannen ifråga, Torkel Stiernlöf, i en artikel som lades upp på Aftonbladet Plus igår.

Jag visste det inte innan, men den svenska ambassaden i Pyongyang fungerar även som “skyddsmakt” för USA. När amerikanska medborgare grips i Nordkorea för olika påstådda “brott mot staten” (något som händer med jämna mellanrum), är det alltså Sverige som räcker ut en hjälpande hand. Detta beror på att USA och Nordkorea helt saknar diplomatiska relationer:

Så snart vi hör om ett frihetsberövande söker vi få träffa personen och se på vilket sätt vi kan underlätta dennes situation. Inte minst handlar det om att visa den frihetsberövade att hen inte är bortglömd av omvärlden och värna hens rättigheter.

Är fenomenet som går under namnet “mörka flödet” bevis för parallella universum? Eller finns det någon annan förklaring?

Om detta siar forskarna, och jag har skrivit om mysteriet för Aftonbladet Plus. Älskar att skriva om rymden! 😊

I går dödades som bekant minst ett trettiotal människor vid två separata terrorattacker i Bryssel. De här händelserna börjar bli vardag nu, vilket i sig är skrämmande. Minst lika skrämmande är att ingen tycks veta hur vi ska komma till bukt med problemet.

I en artikel på Aftonbladet Plus idag har jag pratat med tre experter som försöker reda ut vilka faktorer som spelar in när en terrorist formas. Det är en oerhört komplex fråga, men jag tycker alla tre sa bra och intressanta saker. Bland annat religionsvetaren Simon Sorgenfrei, som sa detta om vårt moderna samhälle:

Vi lever i en otroligt komplex tid som utmärks av globalisering, migration och värdekonflikter. Vad värdesätter vi, vad är det som är viktigt, vilka har rätt och vilka har fel? Många upplever att allt detta flyter, och det kan skapa förvirring och ångest. Då kan det finnas en trygghet i att söka sig till svartvita ideologier, som målar upp världen i ont och gott.

Har skrivit en härligt nördig artikel för Aftonbladet Plus om en skandal som skakar internationell bridge: två av världens bästa spelare anklagas för organiserat fusk och hotas av långa avstängningar.

I veckan träffade jag den svenske landslagsspelaren Per-Ola som var den som kom på hur de gick tillväga när de fuskade. Ett mycket trevligt och intressant samtal – även för någon som jag som aldrig har spelat bridge och knappt kommer ihåg reglerna till Finns i sjön. 🙂

Den 17 december går Kent i graven efter 26 år, då de gör sin sista spelning på Tele2 Arena i Stockholm. I fredagens Aftonbladet pratade jag med några som var med från början: originalmedlemmen Thomas som fick sparken 1992 och talangscouten Per som gav dem deras första skivkontrakt två år senare.

Det var ett roligt dokument att göra eftersom Kent betydde mycket för mig, särskilt i slutet av 1990-talet då deras skiva “Isola” blev soundtracket till en magisk vår i Uppsala.

Man kan förstå att Thomas Bergqvist, medlemmen som spelade keyboard i bandet 1990-1992 (då de kallade sig för “Jones & Giftet”), lät en smula vemodig när han berättade om dagen han fick sparken från det som skulle bli Sveriges största rockband:

Jag var ju ledsen, men det var inte mer med det. Och samtidigt ville jag ju att de skulle lyckas.

Grejerna går även att läsa på nätet HÄR och HÄR.

1954 skottskadades fem amerikanska kongressledamöter vid en terrorattack mot Capitolium i Washington D.C. Jag har intervjuat den ende överlevande terroristen för Aftonbladet Plus, och den 85-årige puertoricanska frihetskämpen Rafael Cancel-Miranda hävdar än idag att attacken var befogad:

Det vi gjorde var nödvändigt. Jag ångrar det inte, och jag kommer aldrig att göra det. Jag skulle hellre omfamna människor än attackera dem, men om de skadar mitt folk tänker jag slå tillbaka.