Erik Larsons skräckdebut

Det svenskklingande namnet till trots är Larson en av USA:s mest hyllade författare av historisk non-fiction, och har skrivit böcker om allt från förlisningen av Lusitania (”Dead Wake”, 2015), orkanen som ödelade Galveston i Texas 1900 (”Isaac’s Storm”, 2000) och Churchills första år som premiärminister (”The Splendid and the Vile”, 2020). Men det dröjde ända till i år innan han släppte sin första skönlitterära roman, den Agatha Christie-doftande skräckisen “Noone goes alone” som utspelar sig 1905 och släpptes exklusivt som ljudbok i höstas.

Jag intervjuade honom via Skype från New York och intervjun gick att läsa i Aftonbladet häromdagen. Erik berättade om sin nya bok, där den trådlösa telegrafen spelar en avgörande roll. Den nya, banbrytande tekniken – som gjorde det möjligt att skicka radiosignaler över Atlanten – ledde bland annat till att det tidiga 1900-talets mest framstående forskare började ta spöken på största allvar:

När telegrafi var helt nytt fanns det en tanke att det kunde vara en länk till livet efter döden, eftersom trådlös kommunikation ansågs vara så spöklikt, så mystiskt och så totalt osynligt. Jag hade oerhört mycket intressant material om den Victorianska erans intresse för det ockulta, och det slog mig att jag kunde skriva en ny sorts spökhistoria.

Skolverket och Förintelsen

”Leta fram bevis för att Förintelsen aldrig ägde rum”.

Jag avslöjade häromdagen att Skolverket uppmuntrar lärare att låta sina elever göra just detta, ett tilltag som bland annat kritiserades hårt av Svante Weyler som är ordförande för den Svenska kommittén mot antisemitism:

– Det är ren idioti. Det är en grotesk tanke att det här kan utspela sig i svenska klassrum, sa han under vår intervju.

Min artikel fick på kort tid stor spridning. Skolverket hänvisade till att övningen var menad som en fallstudie i hur man kan lära sina elever vikten av källkritik, men reaktionerna på sociala medier från både politiker och mäktiga mediechefer var inte nådig. Dagen efter mitt avslöjande valde Skolverket att plocka bort råden från sin hemsida.

Tre x författare

Har intervjuat en hel del författare för Aftonbladet på sistone vilket är kul. Daniel Åberg skriver snabb spänning direkt för ljud, Sofia Nyblom har rotat i sin farfars förflutna på ett österrikiskt kloster och idag kan man läsa mitt möte med en två meter lång man i plommonstop som är Islands hetaste skribent sen Sturlasson.

Detta var dock inte något som Eiríkur Örn Norðdahl själv höll med om. Vi tog en fika i Västerås (där han ibland bor) och Eiríkur berättade roligt som sin tid som avantagardpoet på rökiga klubbar:

Jag hade en tio minuters ljuddikt som jag skapade utifrån ett kollage av texter och jag skrek hela texten med full kraft. Jag svettades så mycket, jag blev så röd och äcklig. När min son var två fick han frågan ”Vad jobbar din pappa med?”. Han svarade: ”Pappa går runt och skriker på människor”.

JFK och ex-Västeråsaren

Nyligen köpte jag en bok om JFK, skriven av en amerikansk, Pulitzer-vinnande Harvard-professor. När jag googlade författaren insåg jag – förbluffande nog – att han växte upp i Västerås innan han emigrerade som elvaåring på 70-talet. Jag blev naturligtvis tvungen att intervjua Fredrik Logevall, och när vi Skypade från hans hem i Cambridge, USA, visade det sig att han hade bott runt hörnet om mig när det begav sig – ett sammanträffande som nästan är för konstigt för att vara sant!

Utöver det har Logevall skrivit en otroligt grundlig och genomarbetad biografi om Kennedy (den första av två delar släpptes i fjol). Min intervju med en mycket fascinerande ex-Västeråsare går att läsa i dagens Aftonbladet:

Jack 45

”Jag tänker på när Jack och hans kompisar åker på cykelsemester på Gotland, till exempel. I boken festar de och träffar massa tjejer, men i själva verket var det bara jag och Ulf som åkte på den där cykelsemestern”.

45 år efter att Lundells ”Jack” gjorde sensation har jag intervjuat en av bokens huvudkaraktärer. ”Jonny” heter egentligen Joakim och skickade några fantastiska bilder på dem båda i ett tält 1969.

Stensson del 2

Har gjort en uppföljningsintervju med Anders Stensson, den före detta ledaren för Bronätverket som jag först träffade i januari när han tillkännagav att han ville hoppa av gänglivet. Det blev ett intressant samtal om alla de små steg man måste lära sig att ta, för att kunna göra resan tillbaka in i samhället efter 22 år som kriminell:

Någon sa åt mig att swisha en slant, men jag visste inte hur man gjorde. Vadå swish? I den kriminella världen körde vi bara med cash. Nu när jag får räkningar måste jag betala dem, innan rev jag bara sönder dem och lät dem gå till kronofogden.

Bronätverket

Jag gjorde en väldigt intressant intervju i Stockholm förra veckan, en intervju som går att läsa i dagens Aftonbladet. Anders Stensson, 32, var under många år ledare för det kriminella gänget Bronätverket och har åkt in och ut ur fängelset de senaste åren. Men nu har han fått nog, och valde att prata ut om varför det kriminella livet är “allt annat än glamoröst”. Förhoppningsvis kan han inspirera andra i hans situation att hitta modet och sluta leva destruktivt – för sin egen skull och samhällets.

Det finns ingenting gott att hämta. Det är misär, det är droger, det är våld, det är fängelse. Det är splittrade familjer och splittrade relationer.

Las Vegas Raiders #2

För två år sedan intervjuade jag den halvsvenske kickern Daniel Carlson, som precis hade blivit signad av laget Oakland Raiders i NFL. I torsdags kväll gjorde jag en ny intervju med Carlson, vars pappa är från Småland, som nu har flyttat till Las Vegas med sitt lag. Intervjun lades upp på Sportbladets hemsida nu i eftermiddags.

Att skriva sport gör jag extremt sällan, men det är skitkul att få skriva om min favoritsport – amerikansk fotboll – ibland. Daniel är en hygglig kille och vi sa att vi skulle höras om två år igen…om han fortfarande är kvar i ligan då, vill säga.