Ibland känner jag att jag borde göra mer för att hjälpa världen. Jag har ett fadderbarn i Pakistan och skänker pengar till Amnesty, men det räcker ju inte på långa vägar. Inte om man jämför sig med en person som Katrin Kisswani, en sjuksköterska som har åkt på 21 olika uppdrag till krisområden över hela världen som medlem i Läkare utan gränser.

Jag har skrivit en artikel om den internationella hjälporganisationen, som är mer aktuell än på länge med tanke på den pågående ebolaepidemin.

Efter att ha pratat med henne inser jag att vissa människor helt enkelt har det inom sig att vara hjältar. Andra har det inte. Det bara är så.