Häromveckan dog ännu en av de fångar jag intervjuade till min bok om Alcatraz. Harvey Carignan var 95 år gammal, och hade suttit inlåst sedan 1974 (utöver alla de år han skakade galler på 50- och 60-talen). En djupt störd man, som mördade minst tre – men sannolikt många fler – kvinnor på de mest sadistiska vis.

Märkligt nog skrev jag nyligen ett långt dokument om honom till tidningen Historiska Brott och Mysterier, en text som går att läsa i det nummer som är ute i affärerna just nu. Då hade han, mig ovetandes, inte långt kvar att leva – numret publicerades den 3 mars och Harvey dog i ett fängelse i Minnesota den 6 mars.

Så det blev papper i maskin en gång till, denna gång för Aftonbladet, där jag i en ny artikel berättar om hans död och vår långa brevväxling som slutade med att han bad mig dra åt helvete. Ett långt och grymt liv är till ända, och jag vet inte vilka lärdomar man kan dra av Harvey Carignans historia. Kanske att det där talesättet “only the good die young” stämmer trots allt?

I dagens Aftonbladet har jag intervjuat Kanadas just nu hetaste författare, Emily St. John Mandel. Hon slog igenom stort med den postapokalyptiska romanen “Station Eleven” 2014, och är just nu aktuell med en hisnande resa i tid och rum i form av boken “Sea of tranquility”. Tycker hon bidrog med många intressanta tankar, bland annat detta citat som svar på frågan varför vi är så fascinerade att läsa dystopiska framtidsvisioner av en värld som till stora delar har förstörts:

Post-apokalyptisk fiktion har varit populärt under de senaste 15 åren eller så, och om du undrar vad som har förändrats under den perioden tror jag du måste börja med vår teknologi. Jag tror att det vi längtar efter på någon nivå inte nödvändigtvis är ett post-apokalyptiskt samhälle, utan ett samhälle med mindre teknologi.

Michael Fetz var 25 när han felaktigt pekades ut som Olof Palmes mördare – av ingen mindre än Lisbeth Palme. Detta har genom åren helt mörkats av polisen, men Michael väljer nu själv att gå ut och berätta sin sensationella historia. Min intervju med honom lades upp på Aftonbladet tidigare i eftermiddags, och jag tycker själv att den här incidenten är både spännande och ganska otrolig – ännu en liten bit som kan läggas till det enorma pussel som är Sveriges största mordgåta genom tiderna.

Idag är det premiär för en ny, historisk artikelserie i fem delar som jag skrivit för Bladet. Med utgångspunkt från industri- och bankklanerna Ford, Carnegie, Vanderbilt, Morgan och Rockefeller berättar jag om hur den moderna nationen växte upp – och vad som hände inom de mäktiga klanernas senare generationer.

Först ut: Vanderbilts – och förmögenheten som gick upp i rök.

Skriver i dagens Aftonbladet om att antalet coronafall i Sverige just nu ökar, vilket går stick i stäv mot vad forskarna hade förutspått. Eftersom luftvägssjukdomar är säsongsberoende har sommaren generellt sett visat sig vara en period då spridningen av covid-19 minskar, men redan nu ser man alltså tvärtom en ökning av viruset. Detta har man bland annat gjort efter att mäta virushalter i avloppsvatten på olika ställen i landet.

Anledningen till detta trendbrott är en ny, särskilt smittsam version av omikron – det vill säga den variant av sars-cov-2 som är det virus som orsakar covid-19.

Jag har pratat med Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, som bland annat säger följande om den nya varianten:

Det är förväntat att viruset förändrar sig för att ta sig förbi immunförsvaret. När tillräckligt många är immuna – dels av vaccin eller för att de har varit sjuka – hittar viruset nya sätt att smitta på. Det man kan säga om den nya BA.5-varianten är att den är ganska lik BA.2 som är den variant som har dominerat helt i Sverige och Europa den senaste månaden.

Fem italiensk-amerikanska familjer har dominerat den organiserade brottsligheten i New York sedan 1930-talet. Spektakulära mord, gambling och narkotikahandel har gjort maffian både rik och fruktad.

I en ny artikelserie berättar jag historien bakom var och en av de blodtörstiga familjerna inom ”La Cosa Nostra” – och undersöker hur aktiva de fortfarande är 2022.

I dag gick del ett i Aftonbladet, där jag skildrar familjen Bonannos snart hundraårsjubilerande brottsimperium i staden:                               

New York, 1924. Guiseppe ”Joseph” Bonanno, 19, anländer till en törstig metropol och tror inte sina ögon. Som fattig yngling från den lilla staden Castellammare del Golfo på Sicilien har han kommit till det förlovade landet där allt verkar vara möjligt – särskilt för en smågangster som han själv.

Har blivit en hel del artiklar om Vladimir Putin på sistone, av förklarliga skäl. Häromdagen skrev jag en lång text om lägenhetsbomberna som skakade Ryssland 1999 och på sikt ledde till det andra Tjetjenienkriget. Vilka låg egentligen bakom bomberna, som i förlängningen ledde till att den då okända Putin kunde ta makten?

Det troliga svaret är nästan lika upprörande som det krig vi nu bevittnar.

Häromveckan intervjuade jag den amerikanska författaren Amor Towles via Zoom, en intervju som går att läsa i dagens Aftonbladet. Towles är aktuell med sin tredje roman “Lincoln Highway”, som följer efter bästsäljarna “Artighetsreglerna” och “En gentleman i Moskva”. Barack Obama hör till beundrarna, men trots att han just nu räknas till ett av USA:s hetaste namn inom “literary fiction” dröjde det länge innan Towles fick modet att lämna jobbet på en investmentbank för att skriva på heltid – något som visade sig ha en enkel och ganska rolig förklaring:

När jag var 25 och försökte vara författare i New York sa min pappa: ”Vad sysslar du med? Du måste kunna försörja dig!” Han var en stort fan av (Ernest) Hemingway och (F. Scott) Fitzgerald när han var yngre, men han var övertygad att om jag försökte bli författare skulle jag antingen bli ett fyllo som Fitzgerald, eller så skulle jag ta livet av mig som Hemingway.

Det svenskklingande namnet till trots är Larson en av USA:s mest hyllade författare av historisk non-fiction, och har skrivit böcker om allt från förlisningen av Lusitania (”Dead Wake”, 2015), orkanen som ödelade Galveston i Texas 1900 (”Isaac’s Storm”, 2000) och Churchills första år som premiärminister (”The Splendid and the Vile”, 2020). Men det dröjde ända till i år innan han släppte sin första skönlitterära roman, den Agatha Christie-doftande skräckisen “Noone goes alone” som utspelar sig 1905 och släpptes exklusivt som ljudbok i höstas.

Jag intervjuade honom via Skype från New York och intervjun gick att läsa i Aftonbladet häromdagen. Erik berättade om sin nya bok, där den trådlösa telegrafen spelar en avgörande roll. Den nya, banbrytande tekniken – som gjorde det möjligt att skicka radiosignaler över Atlanten – ledde bland annat till att det tidiga 1900-talets mest framstående forskare började ta spöken på största allvar:

När telegrafi var helt nytt fanns det en tanke att det kunde vara en länk till livet efter döden, eftersom trådlös kommunikation ansågs vara så spöklikt, så mystiskt och så totalt osynligt. Jag hade oerhört mycket intressant material om den Victorianska erans intresse för det ockulta, och det slog mig att jag kunde skriva en ny sorts spökhistoria.

”Leta fram bevis för att Förintelsen aldrig ägde rum”.

Jag avslöjade häromdagen att Skolverket uppmuntrar lärare att låta sina elever göra just detta, ett tilltag som bland annat kritiserades hårt av Svante Weyler som är ordförande för den Svenska kommittén mot antisemitism:

– Det är ren idioti. Det är en grotesk tanke att det här kan utspela sig i svenska klassrum, sa han under vår intervju.

Min artikel fick på kort tid stor spridning. Skolverket hänvisade till att övningen var menad som en fallstudie i hur man kan lära sina elever vikten av källkritik, men reaktionerna på sociala medier från både politiker och mäktiga mediechefer var inte nådig. Dagen efter mitt avslöjande valde Skolverket att plocka bort råden från sin hemsida.