Häromveckan dog ännu en av de fångar jag intervjuade till min bok om Alcatraz. Harvey Carignan var 95 år gammal, och hade suttit inlåst sedan 1974 (utöver alla de år han skakade galler på 50- och 60-talen). En djupt störd man, som mördade minst tre – men sannolikt många fler – kvinnor på de mest sadistiska vis.

Märkligt nog skrev jag nyligen ett långt dokument om honom till tidningen Historiska Brott och Mysterier, en text som går att läsa i det nummer som är ute i affärerna just nu. Då hade han, mig ovetandes, inte långt kvar att leva – numret publicerades den 3 mars och Harvey dog i ett fängelse i Minnesota den 6 mars.

Så det blev papper i maskin en gång till, denna gång för Aftonbladet, där jag i en ny artikel berättar om hans död och vår långa brevväxling som slutade med att han bad mig dra åt helvete. Ett långt och grymt liv är till ända, och jag vet inte vilka lärdomar man kan dra av Harvey Carignans historia. Kanske att det där talesättet “only the good die young” stämmer trots allt?