Det svenskklingande namnet till trots är Larson en av USA:s mest hyllade författare av historisk non-fiction, och har skrivit böcker om allt från förlisningen av Lusitania (”Dead Wake”, 2015), orkanen som ödelade Galveston i Texas 1900 (”Isaac’s Storm”, 2000) och Churchills första år som premiärminister (”The Splendid and the Vile”, 2020). Men det dröjde ända till i år innan han släppte sin första skönlitterära roman, den Agatha Christie-doftande skräckisen “Noone goes alone” som utspelar sig 1905 och släpptes exklusivt som ljudbok i höstas.

Jag intervjuade honom via Skype från New York och intervjun gick att läsa i Aftonbladet häromdagen. Erik berättade om sin nya bok, där den trådlösa telegrafen spelar en avgörande roll. Den nya, banbrytande tekniken – som gjorde det möjligt att skicka radiosignaler över Atlanten – ledde bland annat till att det tidiga 1900-talets mest framstående forskare började ta spöken på största allvar:

När telegrafi var helt nytt fanns det en tanke att det kunde vara en länk till livet efter döden, eftersom trådlös kommunikation ansågs vara så spöklikt, så mystiskt och så totalt osynligt. Jag hade oerhört mycket intressant material om den Victorianska erans intresse för det ockulta, och det slog mig att jag kunde skriva en ny sorts spökhistoria.