Undrar ni varför jag älskar att vara frilans? Även om det är jobbigt som satan, även om ovissheten och osäkerheten kan nagga på humöret? Veckan som gått är ett bra svar.

I tisdags gick USA till val, och i tidningen hade jag äran att skriva ett 10 000 tecken långt dokument om president Trumps tid i Vita Huset. (Som det ser ut i skrivande stund blir det inte fyra år till, men vem vet).

I fredagens tidning skrev jag ett dokument om punklegenderna Sex Pistols allra första gig, som förband till ett obskyrt pubrockband på en konstskola i London.

Och idag har jag skrivit en lång text om Stockholms blodbad, med anledning att det har gått exakt 500 år sedan Sveriges mest ökända massavrättning ägde rum.

Trump, Sex Pistols, och Stockholms blodbad. Politisk nutidshistoria, musikhistoria och medeltidshistoria i en salig blandning. Precis så spretigt kan det vara att vara frilansjournalist. Och det är därför jag (oftast) älskar mitt jobb.