En gång var han trummis i ett litet band som hette Nirvana. Men Aaron Burckhard fick sparken av Kurt Cobain innan de blev 90-talets största rockband, så man kan förstå att han tänker “What if?” ibland. Dessa dagar är han fattig och arbetssökande i den lilla staden Tacoma, Washington.

Jag har intervjuat Aaron i pappersupplagan av dagens Nöjesbladet, och han berättar bland annat om hur bitterljuvt det kändes att stå vid sidan av och titta på när Nirvana slog igenom världen över med skivan “Nevermind” 1991:

Jag var glad för deras skull men jag grämer mig själv. Varje dag. Jag tänker saker som: ”Jag har det svårt och letar efter ett jobb. Vad hade hänt om jag stannat i bandet? Hade jag haft det såhär tufft då?”