Mellan åren 2004 och 2012 jobbade jag (så gott som) uteslutande som nöjesreporter, främst på Aftonbladet men också en sväng på Expressen. Det var, på många sätt, en ovärderlig utbildning där jag vässade mitt språk och min förmåga att kunna skriva och lämna texter snabbt.

När jag sa upp mig på Bladet kände jag mig, av förklarliga skäl, rätt färdig med nöjesjournalistik. Åtta år är en lång tid, och när man är nöjesreporter på en rikstäckande tidning tenderar vissa nyheter att gå i cykler. Vinter och vår: Melodifestivalen. Sommar: Allsång på Skansen. Höst: Let’s dance, Idol, Så mycket bättre. Et cetera, et cetera. Det kändes skönt att kunna skriva andra saker ett tag. Artiklar om historia, ekonomi, kultur, den lokala sjukvården.

Men det händer att jag gör comeback som nöjesreporter ibland, och nu för tiden känns det kul igen. Särskilt när jag får göra så roliga grejer som jag fick göra förra veckan: först gjorde jag en extremt nördig artikel om tv-serien Game of thrones för Aftonbladet, och idag lades ett knäck om filmer upp på sajten. Mitt uppdrag var att prata med ett gäng vetenskapsmän för att få dem att avgöra hur pass trovärdiga de stora Hollywood-rullarna är ur ett vetenskapligt perspektiv. Det innebar att jag fick prata med en astronom, en astrofysiker, en hjärnforskare, en klimatforskare, en professor i geologi och en professor i klinisk mikrobiologi.

Ett rent nöje, med andra ord.